GIBCA

Jag tycker att GIBCA´s tematik om historiska narrativ i relation till appropriering är ett intressant samspel/interaktion. Växelverkan mellan narrativ som utgångspunkt till appropriering och appropriering som grund för nya narrativ. Olika uppfattningar och upplevelser som direktiv för tolkning. Hur approprierar vi på ett konstverk beroende på våra egna narrativ? och vad får den för ny historieskrivning? 

Det fanns flera verk på biennalen som jag kopplar till jsamspelet mellan narrativ och appropriering. Damla Kilickirans verk On Sense and Glyphs anspelar på den rätvinkliga linjalen som inte är ett neutralt verktyg utan representerar en världssyn baserad på konstanta värdeförhållanden. Vad har vi för förförståelse? Jag tyverk att hennes konst skapar ett rum för andra sätt att se och tänka.

Även Jessica Warboys verk Sea Painting, Atlantic representerar ett eget narrativ. Tomma obehandlade dukar som sänks ner i havet och tas sedan i land där mineralpigment appliceras och släpas ut i vågorna igen. veck och spår av rörelser som blir avtryck från en speciell plats en specifik tidpunkt. 

vet inte riktigt vart jag ska börja eller vad jag vill göra än men skärningspunkten mellan appropriering och narrativ är lockande och lite svår. kanske tagit mig vatten över huvudet? lite kul är det ju förstås oxå, eftersom det är kursens tematik